När High Chaparall härjade som bäst på Kanal 5 fanns det ett standardinslag som hette Bra eller Anus? I detta segment gav programledarna Fredrik Wikingsson och Filip Hammar personen i fokus (oftast en sedan länge peakad celeber person från Nordamerika) ett antal påståenden som denne sedan fick ta ställning till gällande om påståendet var bra eller anus. Det påstående som alltid var med under Bra eller anus-segmentet var: Old women who travel to Gambia to have sex with male prostitutes.

Kanske var det just High Chaparall som Aftonbladet-journalisten Karin Ahlborg hade tittat på när hon i full kareta och med en tänd glödlampa över sitt huvud sprang in till Jan Helin och skrek: “Jag har det, vi ska göra en reportage-serie om gamla kvinnor som åker till Gambia och knullar med manliga horor!”.

Så låt oss titta på hur Aftonbladet arbetar, och hur Karin Ahlborg beskriver en svensk kvinnas liv i Gambia.

Artikeln som jag nu kommer diskutera finns att läsa här. 

Karin Ahlborg börjar med att nästan Faulkner-mässigt beskriva platsen i Banjul, Gambia. Hon gör det klassiska knepet att hon skriver om saker som är så långt ifrån Sverige och vintern som möjligt (sand mot tårna, bar, solstol, marknad) men helt plötsligt dyker en svensk upp (men vad gör hon där tänker läsaren).  Och steg tre är att vi får följa personen som hamnat på denna konstiga plats. Exakt samma story-telling som i till exempel: Trollkarlen från Oz, Berättelsen om Narnia, Avatar, Jurrasic Park, och så vidare. Skillnaden är att Karin Ahlborg kallar sig journalist, inte fiction-författare i Hollywood.

Det är också oerhört passande att artikelns centrala huvudgestalt, Britt-Inger har ett dubbelnamn á la Krösa-Maja eller liknande.

Ahlborg fortsätter sedan att leda läsarna vidare in i vad hon målar upp som en Alice i Underlandet-tillvaro för Britt-Inger. Gambia blir något form av Bizarro-land där allting är motsatsen till vad det är i Sverige. Folk lever för kostnaden av ett paket mjölk per dag. Det körs taxi i vanliga bilar utan att det kallas svart-taxi. Lägenheterna är lyxiga trots att de saknar kök och har madrassen direkt på golvet.  Nästkommande tre stycken är i mitt tycke helt absurda och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser vad jag ser. Jag har försökt pin-pointa ut guldkornen.

Ahlborg fortsätter att måla upp ett Gambia som taget ur en Tintin-bok där Britt-Inger blir katten bland hermelinerna. Sedan drar självklart Britt-Inger sitt strå till stacken. Hon blir den perfekta personen för denna typ av exotifierande betraktelse för hon lägger bara på mer ved på den brinnande elden. Det hela avslutas, efter att det under hela artikeln målats upp som att Baksi är en manshora som är gift [läs. knullar] med Britt-Inger för pengar och pinaler, med att frågan om jämställdhet tas upp. Så uppenbart. Så självklart. Britt-Inger säger att de lever jämställt. Vad ska hon säga liksom?

Men det är inte helt slut där. Nej, det finns ett guldkorn till. Ett så kallat A day in the life-scenario med Britt-Inger i Gambia. Jag avslutar denna text med att visa Britt-Ingers dag, med lite kommentarer från undertecknad. Jag påpekar även att jag inte tycker det är anus att gamla kvinnor åker till Gambia, vare sig om de knullar med yngre män, gifter sig med vem som helst, eller bor i en lägenhet med en madrass på golvet.
Love one another för fan!