Monthly Archives: March 2013

Football’s Funniest

Football has followed me through my entire life. Many of my life changing decisions has been made based on a ball. It might sound silly but it’s true. When I was fifteen I moved away from home because I signed for a club in a different city than the one I was born and raised in. When I was 18 I was able to move to America and get an amazing opportunity to play football while I got a degree, for free. And most of all, experienced the best years of my life. Many of my closest friends I would have never had met if it wasn’t for the game of football.

The late footballer, manager, and Scotsman Bill Shankly once famously stated: “Some people believe football is a matter of life and death, I am very disappointed with that attitude. I can assure you it is much, much more important than that.” Bill Shankly

Frankly Mr Shankly some of us agree completely with you, others find it absolutely ridiculous that there are people on this planet spending so much time, energy, and devotion on something so simple as a game.

Regardless of which I will now post my four favorite football clips where football was, exactly what Mr Shankly refused to believe, just a game. These four clips have one common denominator, the players featured are not football players, they are just people that love the game of football but found a living doing something else.

Boris Johnson spears a German
First up we have conservative politician Boris Johnson. Boris is the only British politician identifiable by his first name alone. Just that makes him interesting. Boris Johnson Born in New York with a Donald Trump-like haircut this laugh-riot of a man is now more popular than ever in his hometown of London. Boris has always had a high focus on the importance of physical education and played a big part in the success of the 2012 London Olympics.

In 2006, Boris took part in a charity football match between England and Germany, consisting of celebrities and former players. He came on as a substitute for England in the 85th minute and infamously rugby-tackled a former German international in a vain attempt to win the ball with his head. In addition to that: he wore the number 10 on his back and refused to put on chin-pads.

After what can only be described as a spear tackle, Boris popularity rose even higher and in 2008 he became the Mayor of London. He was re-elected in 2012. In 2008 a number of Londoners were asked why they voted for Boris. With the Second World War still in mind more than 10 percent listed the spear tackle on the German as a main reason. Was it a simple game of genius or just loss of balance? You decide. It’s damn funny though.

Serge Pizzorno shows he’s a rock’n’roll star – twice
Kasabian guitarist, and in my opinion, one of the coolest kids on the planet, Serge Pizzorno was in younger years left at crossroads. He was either gonna hang up his guitar or his cleats. He decided to stick with the six string. I’m glad he did. I’m also very glad he picks up those boots from time to time. Just have a look at this absolute belter on Soccer AM.

Secondly, take a look at this absolute top finish from a Soccer Aid game in 2012. This clip has so much to bring to the table. The one who assists Serge is legendary winger Freddie Ljungberg, the goal is scored on David Seaman, and the first player to come up and congratulate Serge is Hollywood funnyman Will Ferrell. Truly one for the books.

Woody Harrelson is forced to take a penalty kick
In 2010 Oscar nominee Woody Harrelson took part in a Soccer Aid match at Old Trafford to raise money for UNICEF. Woody is known for his basketball skills, however he has never played football in his entire life. In this game the Rest of the World team had forced England to a tie. The game would be decided on penalty kicks with the Rest of the World having a chance to win it for the first time ever. 

Woody

The penalty shoot-out went on forever. When someone scored the other team scored. And when someone missed, the player with the golden opportunity got nervous and shanked it. With all players on the pitch having taken a pk only Woody was left. Having never taken a penalty kick before, which is quite obvious as you can see he doesn’t know where to place the ball, none really believed that Woody could pull it off. But nothing is greater and more refreshing than when an underdog does the unexpected. Just as Mike Myers cheers him on and Robbie Williams crosses his fingers for him to miss Woody Harrelson decides what foot to shoot the ball with. He chose his right. The rest is, as they say, history.

Kvällspressen anno 2013

När jag var liten fanns det en charm i att under mina besök hos mina mor- och farföräldrar bli ombedd att springa ut och köpa kvällstidningarna. När jag kom tillbaka fick jag en guldtia för besväret samtidigt som jordgubbskrämen med mjölk stod framme för mig på köksbordet. Morfar däremot, han väntade med krämen och högg direkt in på kvällstidningarna. Han läste artiklarna med ro samtidigt som han sakta lät kaffet rinna förbi den sockerbit han hade mellan tänderna. Varken morfar, mormor, farfar, eller farmor finns längre. Det finns heller ingen charm i att springa ut och köpa kvällstidningarna. För kvällspressen som jag minns den är död och begraven. Bara skiten finns kvar.

Aftonbladets nöjesredaktion:
– Vi borde köra nåt på att Ryssland är så jävla bakom och att de fortfarande är fast i 80-talets Hollywood.
– Men är det verkligen så då? Är det inte bara något vi har fått för oss?
– Nej nej, det stämmer. Du har väl sett Putin köra Blueberry Hill?! Kurt Russell och Goldie Hawn är ju för fan i publiken! Dom är så jävla efter dom där actiongalna ryssarna.
– Alright, vi sätter den där nya killen på det, han som ingen vet vad han heter.
– Du menar Joni Nykänen?
– Exakt, Johnny för göra den!

Jony Nykänens artikel med rubben: Seagals PR-tripp med Putin sammanfattar i mångt och mycket det som publiceras i kvällspressen nuförtiden. De brittiska tabloiderna ligger som förgrund och det känns som att internetåldern gjort det helt onödigt för människor att utbilda sig till journalister. Detta kommer alltså från en person som läst en handfull år av universitetsstudier inom media och kommunikation. Trettio år för sent. Men vad gör man.

Jo, istället för att begrunda det bedrövliga finner vi komik i tragik. För visst är det roligt.
Spana bara in dessa bildtexter till artikeln om Seagal – de är som tagna straight outta Svensk Damtidning.Seagal#1 Seagal#2

Seagal#3

Seagal#4

Seagal#5
Notera hur man skriver ut hela Putins namn. Troligt att man i en bildtext där Obama står bredvid Jay Z skriver: Här står Jay Z med sin kompis Barack Hussein Obama. Nej, det skulle aldrig ske. För amerikanen är normal och ryssen är galen. Det är Tintin-syndromet all over again.

Det var bildtexterna. Artikeln i sig är minst sagt lika sjuk. Vad sägs om denna ingress:
Steven Seagal och Vladimir Putin är polare. Nu hjälper actionstjärnan sin vän med att marknadsföra fitness bland rysk ungdom. 

Ordval som “polare”  och uttryck som “marknadsföra fitness bland rysk ungdom” får mig att skratta. Men vänta, det ska bli ännu sjukare. Vad sägs om denna mening som ligger och skvalpar i brödtexten:
I sina actionrullar brukar Steven Seagal krossa skurkarna på ett brutalt sätt. En arm ryker här, ett ben ryker där.

Jag vet inte varför men detta brutala nödrim får mig att börja nynna på Prästens Lilla Kråka. “En arm ryker här, ett ben ryker där, och än slank hon ner i diket”

Sedan kommer vi till det senaste inom svensk journalistik – att det som skrivs inte behöver vara definitivt, eller fakta. Nej nej, det räcker med att apa efter engelskans användning av allegedly. Denna korta artikel visar upp detta vid två tillfällen:
Seagal#6

Vad är det då som gör denna artikel så självklart, och som en stämpel av vår tid? Självklart är det källhänvisningen till det finaste och mest ansedda som finns bland svenska tidningsredaktörer, unga kvällspresscopys, och annat folk i media-Sverige med ett mindervärdeskomplex mot det fina Storbritannien – The Guardian!

Aftonbladets nöjesredaktion:
– Men Janne, hur ska jag vi få det bekräftat för läsarna att ryssarna är 30 år efter alla andra och fortfarande tittar på B-action från 80-talet? Om vi inte kan göra det dör artikeln.
– Hmm, okej Johnny, ge mig fem minuter.
– Okej, jag browsar Bizarre-section på The Sun inför morgondagens artikel-pitch-möte så länge.
– Johnny, jag har det! Hänvisa till The Guardian!
– Ska bli Janne! Du är ett geni!
Seagal#7

Och där mina vänner har vi ett exempel från och på den tid vi lever i.
Now go read a book!

Det kommer aldrig va över för mig

En pojke från förr är tillbaks igen
Han bara står där
Och stirrar mig rakt ner i själen

Håkan Hellströms sjunde album är snart på väg att segla in i hamn och idag fick världen, eller i alla fall Skandinavien, en första inblick i hur skivan kommer låta. Den första singeln, Det kommer aldrig va över för mig, spelades tidigt på morgonen i P3 och har sedan dess rullat på repeat i lurarna under arbetsdagen. Håkans sjunde album

När Det kommer aldrig va över för mig dunkar igång får jag exakt samma känsla som när jag hemma hos min kusin, femton år gammal, såg videon till Ramlar för första gången och då på allvar fick känslan, och vetskapen av att musik kan ta en platser långt bort, på bara några sekunder. Eller några år senare när jag sprang hem från plugget för att spela in videon till Kom igen Lena! som premiärvisades på ZTV. Eller några år efter det, när jag då, 18 år gammal, gjorde min amerikanske flatmate Ralph helt galen genom att konstant sjunga med till en loopande En midsommarnattsdröm. Jag träffade förövrigt Ralph, för första gången på många år, igen under en resa till USA förra sommaren. Det tog några minuter, sedan frågade han: “How’s that Hakan doing?“. Vi skrattade högt tillsammans.

När jag nu, 27 år gammal, hör ännu en Håkan-singel för första gången, får jag exakt samma känsla som för tretton år sedan. Musik kan fortfarande ta en till platser långt bort, och Håkan Hellström kan fortfarande få en iskall onsdag i mars månad att kännas speciell. Tillika är jag säker på att jag om många år kommer minnas exakt var jag var första gången jag hörde Det kommer aldrig va över för mig. För exakt så är det. Det kommer aldrig va över för mig.

Kunder som gillar Det kommer aldrig va över för mig har också lyssnat på:
Bryan Adams – Heaven
U2 – New Years Day
Johnossi – Dead End
The Killers – When You Were Young
Timi Yuro – It’ll Never Be Over For Me