Category Archives: Film

11-year-old Haley Joel Osment pitch an idea to Steven Spielberg

The year is 2000. The world has survived the Y2K bug and Steven Spielberg is about to start shooting his new film, A. I. Artificial Intelligence.  The story, written by the late Stanley Kubrick, features a world in the late 21st century, a world where global warming has flooded coastlines, and a drastic reduction of the human population has occurred. The main character of the film is David, a 12-year-old childlike android.  ai_artificial_intelligence_xlg

In the role of David we see Haley Joel Osment.
It is day one of shooting and Haley Joel Osment slowly approaches Steven Spielberg.
The young actor who rose to fame two years earlier with the film The Sixth Sense is excited to talk to the director, the person who made his favorite movie, Jurassic Park.

Only minutes before filming his first scene Osment is eager to say something to Spielberg that has been bugging his mind for the last couple of days. The 11-year-old child is of course nervous, he is about to point something out to the director, something that could be taken as criticism. Something that Osment believes that Spielberg has forgotten to include in the character description of David, the child android. But something that Osment has been thinking about.
Osment knocks Spielberg on his lower back.

Osment: “Mr. Spielberg?”
Spielberg: “Yeah, what’s up Haley, are you ready for the first shoot?”
Osment: “Yes, but I had this thing I was thinking about… Something I wanted to ask you.”
Spielberg: “Yeah, what’s that?”
Osment: “Well, I do not believe that robots can blink, or I’ve never seen one do it, have you?”
Spielberg: “Hmm, no, I don’t think so.”
Osment: “So I think it would be better if I didn’t blink at all, during the movie. Since I’m playing a robot in a human body.”
Spielberg: “I never thought about that. Wow, well, do you think you could manage that?”
Osment: “I think so.”

Haley Joel Osment is never seen blinking in the movie A.I. Artificial Intelligence.

Steven Spielberg and Haley Joel Osment, 2000.

Steven Spielberg and Haley Joel Osment, 2000.

 

 

Kvällspressen anno 2013

När jag var liten fanns det en charm i att under mina besök hos mina mor- och farföräldrar bli ombedd att springa ut och köpa kvällstidningarna. När jag kom tillbaka fick jag en guldtia för besväret samtidigt som jordgubbskrämen med mjölk stod framme för mig på köksbordet. Morfar däremot, han väntade med krämen och högg direkt in på kvällstidningarna. Han läste artiklarna med ro samtidigt som han sakta lät kaffet rinna förbi den sockerbit han hade mellan tänderna. Varken morfar, mormor, farfar, eller farmor finns längre. Det finns heller ingen charm i att springa ut och köpa kvällstidningarna. För kvällspressen som jag minns den är död och begraven. Bara skiten finns kvar.

Aftonbladets nöjesredaktion:
– Vi borde köra nåt på att Ryssland är så jävla bakom och att de fortfarande är fast i 80-talets Hollywood.
– Men är det verkligen så då? Är det inte bara något vi har fått för oss?
– Nej nej, det stämmer. Du har väl sett Putin köra Blueberry Hill?! Kurt Russell och Goldie Hawn är ju för fan i publiken! Dom är så jävla efter dom där actiongalna ryssarna.
– Alright, vi sätter den där nya killen på det, han som ingen vet vad han heter.
– Du menar Joni Nykänen?
– Exakt, Johnny för göra den!

Jony Nykänens artikel med rubben: Seagals PR-tripp med Putin sammanfattar i mångt och mycket det som publiceras i kvällspressen nuförtiden. De brittiska tabloiderna ligger som förgrund och det känns som att internetåldern gjort det helt onödigt för människor att utbilda sig till journalister. Detta kommer alltså från en person som läst en handfull år av universitetsstudier inom media och kommunikation. Trettio år för sent. Men vad gör man.

Jo, istället för att begrunda det bedrövliga finner vi komik i tragik. För visst är det roligt.
Spana bara in dessa bildtexter till artikeln om Seagal – de är som tagna straight outta Svensk Damtidning.Seagal#1 Seagal#2

Seagal#3

Seagal#4

Seagal#5
Notera hur man skriver ut hela Putins namn. Troligt att man i en bildtext där Obama står bredvid Jay Z skriver: Här står Jay Z med sin kompis Barack Hussein Obama. Nej, det skulle aldrig ske. För amerikanen är normal och ryssen är galen. Det är Tintin-syndromet all over again.

Det var bildtexterna. Artikeln i sig är minst sagt lika sjuk. Vad sägs om denna ingress:
Steven Seagal och Vladimir Putin är polare. Nu hjälper actionstjärnan sin vän med att marknadsföra fitness bland rysk ungdom. 

Ordval som “polare”  och uttryck som “marknadsföra fitness bland rysk ungdom” får mig att skratta. Men vänta, det ska bli ännu sjukare. Vad sägs om denna mening som ligger och skvalpar i brödtexten:
I sina actionrullar brukar Steven Seagal krossa skurkarna på ett brutalt sätt. En arm ryker här, ett ben ryker där.

Jag vet inte varför men detta brutala nödrim får mig att börja nynna på Prästens Lilla Kråka. “En arm ryker här, ett ben ryker där, och än slank hon ner i diket”

Sedan kommer vi till det senaste inom svensk journalistik – att det som skrivs inte behöver vara definitivt, eller fakta. Nej nej, det räcker med att apa efter engelskans användning av allegedly. Denna korta artikel visar upp detta vid två tillfällen:
Seagal#6

Vad är det då som gör denna artikel så självklart, och som en stämpel av vår tid? Självklart är det källhänvisningen till det finaste och mest ansedda som finns bland svenska tidningsredaktörer, unga kvällspresscopys, och annat folk i media-Sverige med ett mindervärdeskomplex mot det fina Storbritannien – The Guardian!

Aftonbladets nöjesredaktion:
– Men Janne, hur ska jag vi få det bekräftat för läsarna att ryssarna är 30 år efter alla andra och fortfarande tittar på B-action från 80-talet? Om vi inte kan göra det dör artikeln.
– Hmm, okej Johnny, ge mig fem minuter.
– Okej, jag browsar Bizarre-section på The Sun inför morgondagens artikel-pitch-möte så länge.
– Johnny, jag har det! Hänvisa till The Guardian!
– Ska bli Janne! Du är ett geni!
Seagal#7

Och där mina vänner har vi ett exempel från och på den tid vi lever i.
Now go read a book!

George Lucas kaffesump

När jag hör Alex Schulman diskutera vilka tweets som är “bra” respektive “dåliga” med sin bror Calle under ett avsnitt av Schulman Show på Aftonbladet tar jag snabbt en kudde för mitt ansikte och trycker så hårt jag bara kan. Jag tappar nästan andan innan jag hastigt slänger mig mot datorn för att stänga ner Google Chrome-fönstret. Jag kan inte se klart. Det finns ingen annan person i Sveriges mediala ljus som i mina ögon ena dagen kan framstå som så genial, och andra dagen som så fatal.

Det ska sägas att tre dagar innan detta sker har jag precis sträckläst Skynda att älska. Skynda att älskaNär klockan var uppemot halvfyra på natten och sista sidan utläst rann tårarna ned för mina kinder. Boken är helt fenomenal. Jag rekommenderar den till alla jag känner.
Detta fenomen; ena dagen usel, andra dagen briljant, för mina tankar helt sonika över på den just nu levande person som just personifierar detta fenomen, George Lucas. I detta inlägg kommer jag nu lista Lucas fem ABSOLUTA bottennapp. Så fram med kudden och börja skäms.

5. George Lucas skapar comic-relief-karaktären Jar-Jar Binks
Året är 1999 och efter decenniers frånvaro är Star Wars tillbaka. Den lilla sneak peek som vi fanatiker fått ta del av är en enkel poster på en ung Anakin Skywalker, men skuggan på bilden förtäljer vad som komma skall.Phantom Menace sneak peek Yet so little, yet so brilliant. Alla är vid gott mod. Väl vid filmstart märker alla i salongen, ja, jag gick på premiären, att något inte står rätt till. George Lucas har inkluderat en helt ny karaktär i handlingen. Det är en Gungan-varelse från planeten Naboo som heter Jar-Jar Binks. Jar-Jar Binks kan inte prata. Han kan inte slåss. Han kan ingenting. Jar-Jar Binks är helt enkelt enbart värdelös. Världshistoriens mest hatade karaktär är född. Och George Lucas har gjort Star Wars till buskis.

4. George Lucas gör Arne Anka på engelska
Året är 1986. Palme är skjuten, Tjernobyl ligger i aska, men än värre, George Lucas ska släppa en ny film som heter Howard the Duck.Howard the Duck Under denna period i mitten av 80-talet gav George Lucas upp sin position som president för Lucasfilm för att fokusera på att producera filmer. Skärpan var sådär kan man säga. Går man in på Wikipedia-entryt på Howard the Duck lyder första meningen så här: “Howard the Duck is a 1986 American science fiction comedy film frequently ranked among the worst films of all time”. Det räcker så. Här är trailern:

3. Darth Vader ger utlopp för sitt missnöje
Året är 2005 och George Lucas ska avsluta sin Star Wars-saga med den oerhört påkostade, tredje och avslutande filmen, i den till dagen senast producerade trilogin, Star Wars Episode III: Revenge of the Sith. I handlingen får Darth Vader reda på att den unge Padmé Amidala dött under födseln av tvillingarna Luke och Leia. Han reagerar genom att skrika, hejdlöst, ordet: “No”. Det gjorde även alla som såg filmen.

2. George Lucas låter Indiana Jones få närkontakt av tredje graden
Året är 2008 och det är 19 år sedan Nick Faldo, förlåt, Harrison Ford tog på sig hatt och piska. George Lucas är tillbaka med en fjärde film om arkeologen Indiana Jones. Ungefär tio år tidigare var det exakt likadant fast då var det Star Wars-trilogin som skulle följas upp. Nu är det just Indiana Jones. Förväntningarna är självklart skyhöga. “Inte kan han väl göra samma misstag igen?”, “Måtte det nu gå vägen!” hörs i den ringlande biokön (ja, jag var på denna premiär också). Men det gick inte vägen. Snarare var det så att allt gick fel. Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull är den absolut sämsta film jag sett. Besvikelsen sköljde över mig likt en tsunami när jag insåg att Lucas valt att involvera; 1. gigantiska mördarmyror 2. aliens. Jag gick från biografen med hängt huvud. Jag har inte orkat se en frame av Indiana Jones sedan dess.

1. Darth Vader ger utlopp för sitt missnöje 2.0
Året är 2011 och Return of the Jedi, släppt 1983, ska ges ut på Blu-Ray. George Lucas har fått för sig att piffa upp filmen med några extra dialoger och scener. Han vill helt enkelt göra ett litet nip/tuck på den gamla, men ack så anrika, damen. Vad gör han? Jo, han tar “Noo”-skriket från Revenge of the Sith och lägger in det i filmens viktigaste scen. Luke Skywalker ligger för döden men får tillslut hjälp av sin far Darth Vader. Vader lyfter upp den onde Kejsaren och kastar denne mot sin död. Men som sagt, först så säger han “Noo”. Star Wars-fans debatterar, som Star Wars-fans så ofta gör, helst på internet. Och en kommentar kring detta som jag tagit del av tycker jag verkligen var spot on:
User: Hash Nazi: this is far from the worst thing George Lucas has done to the star wars universe
User: davness007: True….but it is the icing on the cake.

Det som får summera hela denna lista blir den fråga som så många Star Wars och Indiana Jones-fans ställt till högre makter: Why is my childhood constantly getting destroyed by the future?

Om Gandalf pratat skotska

Jag känner att jag måste få ur mig den här texten innan det är försent. Så här när ett nytt år är kommet och ett annat förgånget brukar tankar om döden hitta sin väg till mig. Vad göra åt detta än att bli lite kreativ. Jag har tänkt på vilka enormt stora namn här i världen som just nu avnjuter solnedgången av sina liv. Ett sådant namn är Sean Connery – och han klär i sig rollen perfekt.Sean US Open Under det gångna året har Sean Connery synts i det offentliga vid tennisturneringar, men det hade faktiskt kunnat vara så att han istället åkte världen runt och marknadsförde The Hobbit.

Peter Jackson erbjöd rollen som Gandalf till Sean Connery, men Connery var tveksam, han sade sig inte förstå skriptet. Lite ironiskt med tanke på att det inte finns någon annan skådespelare som fått så mycket klagomål på sig för att tala otydligt och vara svår att förstå. Connery avslutar alla ord som slutar med ett “s” med uttalet “sh”. Tennis blir, när Sean talar, tennish. Connery kontemplerade sitt beslut men filmbolaget var säkra, och pushade hårdare; “det kommer bli succé om Gandalf pratar skotska”. I ett sista bud till Connery sade man att han kunde få 15 procent av de globala box office intäkterna. Lite som när Leif “Loket” Olsson blev erbjuden att få procent på Bingo Lotto-försäljningen istället för en grundlön på 30 000. Loket tackade nej. Connery tänkte på saken men avböjde tillslut. Han förstod ju inte vad alverna sa. Hade Connery tackat ja så hade inte bara Gandalf pratat skotska, utan Connery hade även varit den bäst betalda skådespelaren för en enskild roll. För LotR-trilogin hade Connery fått hela 400 miljoner dollar.

När sagan om Frodo och hans vänner blev en succé ångrade sig Sean djupt. Han blev frustrerad och ville göra om, han ville göra rätt. Han tackade därför ja, till vad han tyckte var en identisk roll i samma typ av film. Han blev det stora affischnamnet för filmen The League of Extraordinary Gentlemen. Det blev helt fel.

LXG som den kallades av Fox blev en enorm flopp. Sean återhämtade sig aldrig från detta nederlag och än idag är LXG den sista film han frontade.

Cary Grant

Cary Grant

Men allt mina vänner går upp och ned. För hade James Bond varit förknippad med Sean Connery om inte Cary Grant tackat nej till rollen som James Bond i den första Bond-filmen Dr. No? Självklart inte. Och hade Sean Connery blivit erbjuden rollen som Gandalf om han inte varit James Bond? Knappast. The loser now will be later to win, for the times they are a-changin’ som Bob Dylan så vackert proklamerade.


Men allt skulle inte avslutas med att tredje-pristagaren i Mr Universe 1950 gick ut med svansen mellan benen. Nej nej. År 2006 blev Sir Thomas Sean Connery hedrad som den 34-mottagaren av den prestigefyllda AFI Lifetime Achievement Award. Alla var där och sedvanligt tar Sean scenen med storm. Sedan levererar han i mitt tycke ett av de absolut bästa tal som någonsin framförts. Han pratar med glädje, med sorg, med humor, med ironi, med tyngd och dignitet, och han gör det på ett sätt som får känslorna hos mig att svalla. Det är så vackert, och det är så fruktansvärt bra.


Even though your feet are tired, your heart is not och jag hoppas verkligen att Sean Connery har många år kvar så han har tid att njuta av mer tennish.

Sean Connery Mr Universe