Tag Archives: musik

När jag mötte Håkan

Jag har lämnat jackan på kontoret. Solen skiner. Det är september. Jag sitter och väntar på att få in elva bitar sushi. Det är lunchtid. Med mig är tre kollegor. Det är en vanlig veckodag i Sverige. Utanför restaurangfönstret i Vasastan ser jag en person gå förbi med raka långa steg. Krulligt hår, solglasögon, en jacka med kamouflage-mönster. Jag ser direkt att det är Håkan Hellström.

Tusen tankar snurrar i mitt huvud. Sekunder går.Var det verkligen Håkan? Varför tvivlar jag. Jag såg ju att det var han. Jag måste säga hej! Men vad ska jag säga? Jag kan inte sitta kvar här. Jag måste ta chansen. Jag säger till mina kollegor att jag precis sett en gammal vän gå förbi restaurangen och att jag kommer tillbaka snabbt.

Med raska steg vandrar jag efter. Han har kommit ungefär hundra meter bort och efter en minuts promenad är jag ifatt.

S: Håkan?
H: Nämen, hej!
S: Så häftigt att se dig här. Jag har velat skaka din hand i femton år!

Vi skakar hand, Håkan säger sen: “Om du velat skaka hand i femton år borde vi skaka hand igen!”.

Det som följer är vad som upplevs som ett genuint och härligt samtal om alltfrån första spelningen jag såg i Stockholm på Sjöhistoriska 2001 till Ullevi 2014, samarbetet med Björn Olsson, nya plattan, och att Stockholm aldrig blir hans stad.

Jag berättar att jag bjöd med min bäste vän på Ullevi-konserten 2014 för att jag ville att han skulle uppleva det fantastiska. Och vilken upplevelse det blev sen. Håkan säger att det vore roligt att göra något sådant igen. Där och då förstod jag inte hans hint, men några veckor efter detta tillfälle annonserades Ullevi-spelningar för 2016.

Samtalet fortsätter, Håkan föreslår att vi ska knäppa en bild, tänk om han inte gjort det? Fan vad jag grämt mig. Men nu gjorde han det. Vi tar några selfies. Efter ett tag säger jag att han ska få gå vidare, och jag måste tillbaka till min lunch som håller på att kallna. Jag hade inte berättat att det var sushi.

Jag skakar hans hand en sista gång. Personen som följt med mig genom livet sedan de skälvande tonåren upp till vuxen ålder. Men vem är jag och lura mig själv. När jag ser på mig idag har jag inte kommit en meter, jag står fortfarande fastkilad framför Hellström vid kravallstaketet.

Jag hinner gå några meter innan han ropar efter mig.

“Du, vänta ett tag!”

Jag stannar upp och vänder mig om.

“Du kan väl hälsa din kompis att jag tyckte det var väldigt kul att han kom på min konsert?!”

Kenneth Gärdestad – Sveriges R. Kelly

Jag är på bröllop. Kyrkklockorna ringer. Ljusinsläppet är fantastiskt. Solen skiner. Längst fram vid altaret står ett vitfärgat piano och bredvid den står en barnkör på rad. Jag hör en fantastisk melodi. Barnen börjar sjunga; “Om jag går ut och dansar på ett diskotek”. Det är Ted Gärdestads Jag ska fånga en ängel vi hör. Den är vald av brudgummen, det är tydligen en låt som sammanfattar hans kärlek för bruden. Han har fångat sin ängel.

Vers blir till refräng, och refräng blir till vers. Jag tänker för mig själv “hmm, detta är lite märkligt, undrar om några andra tänker på samma sak som jag”. Men minerna i kyrkan är svårtydda. Ögon tindrar och äldre tanter står på tå för att se över bänkraderna. Ingen verkar tycka att låtvalet är oklart. Men för mig är det solklart, textförfattare Kenneth Gärdestad är sprängkåt. Han vill enkom ligga.

kenneth

Bröderna Gärdestad. Kenneth t.v. 

Låten inleds som sagt med att Kenneth är ute och dansar på ett diskotek. Han är själv medveten om att han bara chansar, men han är också tydlig med att förmedla att han tar det på lek. Det är absolut inget seriöst Kenneth letar efter. Alltså inte någon att gifta sig med till exempel. Han vill hitta någon för stunden. Redan i första versen står det klart. Kenneth fortsätter genom att beskriva sin taktik. Han ska försöka se manlig ut, för då kan han hitta det han söker innan kvällen är slut.

Nu kommer vi på den andra versen och här har Kenneths taktik hårdnat. Nu har han börjat approchera olika kvinnor, eller änglar som han kallar dem, och fråga efter deras nummer. Sedan är han väldigt klar och tydlig med vad som händer när han ringer upp: då bjuds kvinnorna över till hans boende. Och där väntar ingen vila, Kanske missar du din slummer om du sover hos mig. 

När vi nu går in på tredje versen börjar det nästan bli obehagligt. Jag väljer att citera versen rakt av nedan så ni förstår vad jag menar:

Ställer du upp om du blir bjuden, även om ditt samvete kommer i kläm?
Men du är väl inte förbjuden, att följa med hem?
När ska vi gå hem?

Jag vill inte vara sån men av ovan text går det med största möjliga sannolikhet konstatera att Kenneth är villig att muta kvinnor för att de ska följa med hem till honom. Och mot slutet av kvällen blir han frustrerad. Hans taktik är utstakad i minsta detalj;
1. bjud på saker [läs. muta],
2. härskarteknik deluxe genom att nästan Jedi-tricka kvinnorna att följa med hem. Likt en storebror lurar en lillebror att palla äpplen hos grannen med taktiken; “vadå, vågar du inte?” väljer Kenneth att göra samma sak med kvinnorna på diskoteket. Men visst, det var tydligt redan från början, han tar detta helt på lek.
3. Det är inte en fråga kring om längre, nu är det en fråga om när. 

Kvällen börjar närma sig sitt slut och Kenneth trycker gasen i botten.
Tycker du det är viktigt att du känner mig kan vi börja det försiktigt, du kan lita på mig! 
Jag ska vara en ängel. 

Nej Kenneth, du kommer inte vara en ängel. I detta läge är du en reptil och du kommer slänga det där telefonnumret du fick så snart du fått damerna att dansa efter din lyra.

Ska jag vara helt ärlig har jag inte hört en mer tydlig jag-vill-ligga-låt sedan R. Kelly släppte en remix på Ignition. Frågan är om jag någonsin kommer få höra den texten i en kyrka under en bröllopsceremoni?

Now it’s like murder she wrote rkelly
Once I get you out them clothes
Privacy is on the door
Still they can hear you screaming more
Girl I’m feeling what you feeling
No more hoping and wishing
I’m bout to take my key and
Stick it in the ignition

Dansken

Det är svårt att sätta ord på lycka. Men riktig lycka uppkommer först efter lite motgång. Så måste det väl vara? Ty livet ska vara som en EKG-linje – det måste gå rikligt upp och ned för att det ska kännas att man lever. Lever man livet som en rak linje kan man lika gärna vara död. Det är mer spännande att åka bergochdalbana än godståg.

Jag tror nog Kim Larsen beskriver detta bergochdalbaneliv bäst i sitt monumentala minspel och lyrik till låten Gør mig lykkelig.

Den åldrade och allegedly alkoholiserade dansken kan sin sak.
Se, njut, lyssna, och lär:

Hvis du føler det er færdigt før det er forbi hvis du fælder en tåre af melankoli

Melankoli

Melankoli

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så lad mig sige dig dette

Oraklet

Oraklet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

husk vel derpå af skuffet kærlighed skal verden bestå

Och när livet är som tyngst för gode Kim, då hittar han ljuset i tunneln. Ur sviken kärlek uppkommer tydligen någon form av lust och fägring stor. För när det är som mörkast, då släpper han sin gitarr, lutar sig bakåt, och sedermera torrjuckar i takt med bryggan. En brygga som sedan brister ut i sommardoftande tuggummipop och den finaste av refränger. Och att någon i publiken samtidigt viftar med en krycka, i detta underbara liveklipp, det är ren och skär lycka.

Larsen4

 

 

 

 

 

 

 

 

Lycklig

Lycklig

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hoppas att han återigen ska bli lycklig. Eller Lykke Li som han säger. Och jag kan bara hoppas att det var härifrån popdrottningen tog sitt namn. Det hade varit hennes största bedrift i min bok.

Det kommer aldrig va över för mig

En pojke från förr är tillbaks igen
Han bara står där
Och stirrar mig rakt ner i själen

Håkan Hellströms sjunde album är snart på väg att segla in i hamn och idag fick världen, eller i alla fall Skandinavien, en första inblick i hur skivan kommer låta. Den första singeln, Det kommer aldrig va över för mig, spelades tidigt på morgonen i P3 och har sedan dess rullat på repeat i lurarna under arbetsdagen. Håkans sjunde album

När Det kommer aldrig va över för mig dunkar igång får jag exakt samma känsla som när jag hemma hos min kusin, femton år gammal, såg videon till Ramlar för första gången och då på allvar fick känslan, och vetskapen av att musik kan ta en platser långt bort, på bara några sekunder. Eller några år senare när jag sprang hem från plugget för att spela in videon till Kom igen Lena! som premiärvisades på ZTV. Eller några år efter det, när jag då, 18 år gammal, gjorde min amerikanske flatmate Ralph helt galen genom att konstant sjunga med till en loopande En midsommarnattsdröm. Jag träffade förövrigt Ralph, för första gången på många år, igen under en resa till USA förra sommaren. Det tog några minuter, sedan frågade han: “How’s that Hakan doing?“. Vi skrattade högt tillsammans.

När jag nu, 27 år gammal, hör ännu en Håkan-singel för första gången, får jag exakt samma känsla som för tretton år sedan. Musik kan fortfarande ta en till platser långt bort, och Håkan Hellström kan fortfarande få en iskall onsdag i mars månad att kännas speciell. Tillika är jag säker på att jag om många år kommer minnas exakt var jag var första gången jag hörde Det kommer aldrig va över för mig. För exakt så är det. Det kommer aldrig va över för mig.

Kunder som gillar Det kommer aldrig va över för mig har också lyssnat på:
Bryan Adams – Heaven
U2 – New Years Day
Johnossi – Dead End
The Killers – When You Were Young
Timi Yuro – It’ll Never Be Over For Me

Krishantering gone wrong

Ingen har väl kunnat undgå att Beyoncé stod för underhållningen under Super Bowl XLVII half-time-show. Jag satt uppe och följde spektaklet tillsammans med vänner, snacks, överbliven julmust, och betting. En gång om året är det tillåtet att vara uppe till 05 en söndag och det är på just Super Bowl Sunday. Matchen i sig var ingen absolut höjdare men Beyoncés uppträdande i pausen var i mitt tycke riktigt spektakulärt. Lena Dunham sade efteråt att det borde publiceras en bild på Beyoncé över Wikipedia-entryt women. Lena Dunham Beyoncé
Jag är beredd att hålla med. Framträdandet var pompöst, sexigt, väl genomfört, och framförallt väldigt underhållande. Det var också ett annorlunda artistval i jämförelse med de säkra Walking-with-Dinosaurs-valen Paul McCartney, Rolling Stones, Prince, The Who, Bruce Springsteen, och Tom Petty, som avlöste varandra åren efter Nipplegate.

Beyoncé var fan fierce. Det tyckte jag, och det tyckte även nyhetssajten Buzzfeed som la upp: “The 33 fiercest moments from Beyonce’s halftime show”.

Någon som inte tyckte att vissa av dessa bilder som lades upp, tagna under showen, var smickrande var sångerskans publicist. PR-personen tog saken i egna händer och mejlade Buzzfeed: “There are some unflattering photos on your current feed that we are respectfully asking you to change. I am certain that you will be able to find some better photos.”

Denna text gick då från meddelande till monster på bara några timmar. Buzzfeed går ut med mejlet och varenda tabloid i hela världen hänger på och ser sin chans att skaka fram ett klickmonster.

Formeln till ett klickmonster 
X+Y=Klickmonster där X är “Förbjuden icke så smickrande bild/video som någon vill förbjuda” och Y är “Klicka här så får du se förbjudna icke så smickrande bilden/videon som någon vill förbjuda”.

Självklart vill även de olika sajterna konkretisera nyheten och detta görs enklast genom att byta publicist mot personen i fokus på bilderna, Beyoncé själv. Så här ser det ut på webbplatserna hos två stora svenska nyhetskanaler:
Bilden Beyonce försökte stoppa

Bilderna Beyonce hatar

Notera även den extra inköraren från Nyheter24: VÅGAR DU TITTA?

Inte nog med att alla nyhetsoutlets i hela världen fullkomligt pumpar ut länkar på dessa “osmickrande bilder”, tusentals personer med lite för mycket fritid och baskunskaper i Paint publicerar nu meme efter meme med dessa bilder som grund. Att Googla på “Beyonce meme superbowl” ger detta:
Beyonce meme

Så, med facit i hand. Tänk först, mejla sen.

Pluras Problem

Per Malte Lennart Jonsson har blivit Plura med hela svenska folket. Ung som gammal, kvinna som man, alla känner till han.Plura_Eldkvarn Jag är väldigt kluven till detta. Och nu ska jag berätta varför.
Jag stänger av Pluras kök Spanien när Henrik Dorsin skämtar om att Måns Herngren har runkat och stänkt ner grillkolen. Plura Jonsson, författare, hjälte, poet, och Eldkvarns härförare står bredvid och skrockar. Mitt i allt står Sylvia Vrethammar, den svenska versionen av Cruella de Vil, och fnittrar medan Sahara Hotnights Maria Andersson sitter med en gitarr (som hon inte tycks kunna spela) och gassar i solen. Jag vill inte se Per Jonsson så här. Jag vill se han på en scen, med en gitarr i handen,  sin bror bredvid sig, och en underbar låt i luften. Dur eller moll spelar ingen roll. Det är där han hör hemma.

Eldkvarn är den svenska musikakt efter Håkan Hellström och sin Augustifamilj som jag sett live flest gånger. Jag upptäckte deras musik år 2001 då jag flyttade till Norrköping. Gruppen kommer därifrån och under mina tre år i staden bodde jag bara ett stenkast från den lägenhet där Plura och Carla Jonsson växte upp. Lägenheten ovanför restaurang God Vän var mytomspunnen. Utanför låg Idrottsparken och brandstationen, S:t Persgatan ringlade fram utanför fönstret och 3:ans spårvagn hördes runt hörnet. En cykeltur bort låg Café Broadway och Söder Tull. Jag minns mina år i Norrköping med glädje. Det var goda år och hårda år och jag växte upp till man.

Jag tror det var ganska ovanligt att gilla Eldkvarn bland de i min ålder, trots att vi bodde just i Norrköping Jag minns att jag spelade ackordföljden till Pojkar, Pojkar, Pojkar, under en repning med bandet Badlands, som jag var med i under gymnasiet, och bandkollegorna kollade häpet mot mig och frågade: “Det där var riktigt catchy, har du kommit på det själv?” Jag mumlade något luddigt medan jag tänkte: “I wish”.

Nu, drygt ett decennium senare, finns inte Badlands längre. Jag bor inte kvar i Norrköping. Medelsvensson känner fortfarande inte igen melodin till Pojkar, Pojkar, Pojkar, de vet däremot vem Plura är, han som skrev den.

Dagens Plura skriver julrim i Expressen. Han lagar mat i bar överkropp framför en kamera. Han bloggar (vilken idiot!). Han pratar om sex och kokain. Han uppmuntrar äldre par att knulla. Han sjunger om Glenn Hyséns Hitler-tweet. Han släpper både en, två, och tre kokböcker.

En yngre Per Jonsson tillsammans med Robert Zimmerman.

En yngre Per Jonsson iklädd Robert Zimmerman.

Och han åker fortfarande till Koster och skriver bra musik. Men för varje skitgrej han gör så tycker jag att hans gamla underbara alster åldras lite sämre. Det behöver inte vara så, och jag vill inte känna så, men det gör jag. Mystiken kring Per Jonsson försvinner helt, och det gör dagens Plura helt enkelt mindre intressant.

Men behöver han göra allt det där andra förutom just musiken? Det är ju det han är bäst på. Ja, kanske måste dagens Plura göra all skit, för annars skulle han inte tillåtas att släppa sin musik.

Skivor säljer inte längre. Artister måste tjäna pengar på andra sätt för att kunna nå ut med det som faktiskt gjorde att det överhuvudtaget riktades en spotlight mot dom från första början – musiken. För annars kommer den tystna och det vill ingen. Plura kommer för de flesta vara den där feta, rökande, gladlynta, borstande kocken, men åt det eländet blundar jag. Men melodierna han skapat, och texterna han skrivit, de kommer jag dock alltid kunna höra, och de kommer leva vidare längre än både han själv och undertecknad.

Men om en person av i snitt de tio som varje gång ser Plura i media även upptäcker hans musik, då gör han väl rätt? Ja, kanske är det så. Och för alla er som vill upptäcka just det bra som Per Malte Lennart Jonsson gjort, här kommer till er tre tips:

Pluras 80-tal
Åttiotalet är för Plura vad 80-talet är för Ozzy Osbourne. En enda stor jävla haze. Men oj vad bra saker och ting ibland blir när otillåtna medel tillåts spela en roll. Under detta decennium släpps låtar som I skydd av mörkret, Djungel, Desperados (som jag fick se Håkan Hellström göra en cover på under en konsert på Nalen 2003, vilket minne!), 3:ans spårvagn genom ljuva livet, och succéalbumen Himmelska dagar och Kungarna från Broadway.

Således ett klipp från Pluras 80-tal. Platsen är Cirkus Broadway, Eldkvarns egna cirkustält. Gästartist är Joakim Thåström och låten är Flyktsoda. Signifikativt för väldigt mycket. Thåström i sitt absoluta essä och Plura i topphatt!

Resa genom ensamheten
Pluras självbiografi är helt enkelt underbar. Resa genom ensamhetenDen är ärlig, välskriven, fylld med anekdoter och berättelser som får läsaren att skratta, gråta, beundras, men framförallt läsa vidare. Jag läste boken för några år sedan och minns ett citat som fortfarande följer mig och jag ofta tänker på, Plura berättar om det beslut han står inför varje gång det nalkas fest och alkohol:

Har druckit en öl och står nu inför ett val. Ni vet vilket – ingen mer, eller alla mer?

Alice
Bruce Springsteen sjunger om Mary, Per Jonson sjunger om Alice. Alice förekommer i flera låtar men det är just låten med samma namn som Plura beskriver henne bäst. Alice är den stora kärleken. I detta nio minuter långa epos beskriver Plura livet. Han tar oss från plats till plats, och beskriver allting på ett sätt som är svårslaget. Jag är villig att säga att det är en av de bästa svenskspråkiga låtar som någonsin gjorts. Lyssna på musiken och följ med i texten. Det borde göras en film av den här historien.

Som sidor ur en bok skildes vi åt
Var och en gick sin väg allting var ett lån
Hennes pappa är på andra sidan järnvägsbron 
i en grav under en sten på kyrkogår’n
Jag sitter under kastanjen vid den gamla kanalen
Allt det här är minnen nu husen och gatorna i staden
Och det är konstigt att jag aldrig sett på det här sättet förut 
Så jag fortsätter väl ett tag till innan eller utanför lagen

Att dissekera en Håkan Hellström-låt

Året är 2000. Jag är nyss fyllda femton. Min äldre och mer världsvane kusin berättar att det finns en ny svensk artist som är jättebra. Det är basisten från Broder Daniel. Han heter tydligen Håkan Hellström. Jag ser videon till Ramlar på ZTV. Håkan kickar boll på Barcelonas gator iförd Converse, uppvikta jeans, och en t-shirt med texten: Softball Attitude.

Jag var fast. Jag är det fortfarande. Idag är jag 27 år gammal och har sett Håkan Hellström live minst lika många gånger som jag är år fyllda. Jag äger varje skiva (till och med singlarna)  och kan varenda textrad. Ja, jag var till och med på plats under den mytomspunna efterfesten på Bangers N’ Mash efter Hovet-giget 2010.Håkan efterfest Håkan är den enda artist jag verkligen följt från past till presens. Och nu med 2013 ur startgroparna och ett nytt Hellström-album runt hörnet är det dags att lägga han i blickfånget igen.

Vad bättre då än att dissekera en Håkan-låt! Det sägs ju att han stjäl textrader från sina hjältar och använder de i sina egna låtar. Men gör han verkligen det och i sådana fall. gör det så mycket? Enkelt svar på dessa frågor, ja, han stjäl, och nej, det gör ingenting. Det är snarare ett väldigt vackert pussel som vi får ta del av. Nu har jag med hjälp av musiköra, ett brinnande intresse, och en sökmotor försökt hitta alla textstölder från en av mina favoritlåtar med Hellström. Låten är Minnen av Aprilhimlen

Minnen av Aprilhimlen släpptes 2002 och är spår åtta på skivan Det är så jag säger det. Skivan är Hellströms andra och i min mening det album han absolut stulit mest på. Titeln på låten är inspirerad från Jesus and Mary Chain och deras låt April Skies samt Buddy Collettes 50-tals-klassiker I’ll Remember April. Innan första versen kickar igång kan den som lyssnar noga höra Håkan ropa från distans; Öppna era trötta ögon och släpp ut det! Detta är en passning till Neil Young och dennes låt Tired Eyes som inleds med raden: Open up the tired eyes.

Vers 1
Det här har växt i mig, Åh så länge nu – Detta knyter vi an till mina personliga favoriter The Beach Boys och låten Don’t Worry Baby som inleds med raden:
Well it’s been building up inside of me, For oh I don’t know how long
Regnmoln brukade jaga mig – Detta komme från några andra husgudar, The Mighty Stone Roses. Tagen från Roses mästerverk Sally Cinnamon där Ian Brown förmedlar: Rainclouds, oh they used to chase me
Och nu jagar jag morgonen längs avenyer
 – denna textrad har jag faktiskt inte hittat en direkt inspirationskälla till. Jag återkommer om några år när jag lyssnat på ännu mer musik.

Vers 2
Du var full och jag var full i aprilsolen, du är den sortens flicka jag gillar för du är tom och jag är tom – Hela denna vers är en direkt översättning av Pavements låt Gold Soundz som kom 1994.
So drunk in the August sun and you’re the kind of girl I like because you’re empty and I’m empty

Refräng 
Och hon sa: Egentligen är du inte kär i mig och egentligen är det okej med mig för jag blir aldrig kär i nån sånt där är slöseri med tid Men då slösar vi bort våra liv
 Här i refrängen är det gruppen The Divine Comedy och den fenomenala låten The Frog Princess som står för texten. Neil Hannon sjunger:
You don’t really love me and I don’t really mind ’cause I don’t love anybody, that stuff is just a waste of time
Håkan avslutar refrängen med raden: Jag tänker alltid på dig i april – detta passar väl in på låten I’ll Remember April av Buddy Collette som fungerar som ett gemensamt tema för hela spåret.

Vers 3
Ge mig en kyss innan du går att bygga en dröm på en kyss innan du går en kyss att bygga en dröm på – Här har Håkan bytt genre och nu är det Louis Armstrong som står för inspirationen med raderna: Give me a kiss to build a dream on… Give me a kiss before you leave me… leave me one thing before we part, a kiss to build a dream on från låten A Kiss To Build A Dream On.

I låtens outro upprepar Håkan raderna: Jag var ingen du var aprilhimlen som jag minns den och som jag minns dig och jag hoppas att du kan se mig nu och jag hoppas att du hör mig nu – Buddy Collette avslutar vers två i låten I’ll Remember April med raden: For I’ll remember April and you. I Pavements låt Gold Soundz går det att höra textraderna. Did you remember in December som också passar väldigt väl in på denna låt. Även begreppet I’ve been wasted reflekteras det över.

Oscar Wilde

Oscar Wilde

Now what? Ja, Håkan kommer alltid dela människor. Vissa älskar honom. Andra hatar honom. Vissa säger att det är fel att stjäla. Andra säger att talanger lånar, och genier stjälJag nöjer mig med att säga att Håkan Hellström och jag har väldigt lik musiksmak och det gör mig av någon anledning väldigt glad. Nä, jag nöjer mig inte där. Jag  avslutar istället med att säga att Håkan Hellström har väldigt bra musiksmak.