När jag var liten fanns det en charm i att under mina besök hos mina mor- och farföräldrar bli ombedd att springa ut och köpa kvällstidningarna. När jag kom tillbaka fick jag en guldtia för besväret samtidigt som jordgubbskrämen med mjölk stod framme för mig på köksbordet. Morfar däremot, han väntade med krämen och högg direkt in på kvällstidningarna. Han läste artiklarna med ro samtidigt som han sakta lät kaffet rinna förbi den sockerbit han hade mellan tänderna. Varken morfar, mormor, farfar, eller farmor finns längre. Det finns heller ingen charm i att springa ut och köpa kvällstidningarna. För kvällspressen som jag minns den är död och begraven. Bara skiten finns kvar.
Aftonbladets nöjesredaktion:
– Vi borde köra nåt på att Ryssland är så jävla bakom och att de fortfarande är fast i 80-talets Hollywood.
– Men är det verkligen så då? Är det inte bara något vi har fått för oss?
– Nej nej, det stämmer. Du har väl sett Putin köra Blueberry Hill?! Kurt Russell och Goldie Hawn är ju för fan i publiken! Dom är så jävla efter dom där actiongalna ryssarna.
– Alright, vi sätter den där nya killen på det, han som ingen vet vad han heter.
– Du menar Joni Nykänen?
– Exakt, Johnny för göra den!
Jony Nykänens artikel med rubben: Seagals PR-tripp med Putin sammanfattar i mångt och mycket det som publiceras i kvällspressen nuförtiden. De brittiska tabloiderna ligger som förgrund och det känns som att internetåldern gjort det helt onödigt för människor att utbilda sig till journalister. Detta kommer alltså från en person som läst en handfull år av universitetsstudier inom media och kommunikation. Trettio år för sent. Men vad gör man.
Jo, istället för att begrunda det bedrövliga finner vi komik i tragik. För visst är det roligt.
Spana bara in dessa bildtexter till artikeln om Seagal – de är som tagna straight outta Svensk Damtidning.
Notera hur man skriver ut hela Putins namn. Troligt att man i en bildtext där Obama står bredvid Jay Z skriver: Här står Jay Z med sin kompis Barack Hussein Obama. Nej, det skulle aldrig ske. För amerikanen är normal och ryssen är galen. Det är Tintin-syndromet all over again.
Det var bildtexterna. Artikeln i sig är minst sagt lika sjuk. Vad sägs om denna ingress:
Steven Seagal och Vladimir Putin är polare. Nu hjälper actionstjärnan sin vän med att marknadsföra fitness bland rysk ungdom.
Ordval som “polare” och uttryck som “marknadsföra fitness bland rysk ungdom” får mig att skratta. Men vänta, det ska bli ännu sjukare. Vad sägs om denna mening som ligger och skvalpar i brödtexten:
I sina actionrullar brukar Steven Seagal krossa skurkarna på ett brutalt sätt. En arm ryker här, ett ben ryker där.
Jag vet inte varför men detta brutala nödrim får mig att börja nynna på Prästens Lilla Kråka. “En arm ryker här, ett ben ryker där, och än slank hon ner i diket”
Sedan kommer vi till det senaste inom svensk journalistik – att det som skrivs inte behöver vara definitivt, eller fakta. Nej nej, det räcker med att apa efter engelskans användning av allegedly. Denna korta artikel visar upp detta vid två tillfällen:
Vad är det då som gör denna artikel så självklart, och som en stämpel av vår tid? Självklart är det källhänvisningen till det finaste och mest ansedda som finns bland svenska tidningsredaktörer, unga kvällspresscopys, och annat folk i media-Sverige med ett mindervärdeskomplex mot det fina Storbritannien – The Guardian!
Aftonbladets nöjesredaktion:
– Men Janne, hur ska jag vi få det bekräftat för läsarna att ryssarna är 30 år efter alla andra och fortfarande tittar på B-action från 80-talet? Om vi inte kan göra det dör artikeln.
– Hmm, okej Johnny, ge mig fem minuter.
– Okej, jag browsar Bizarre-section på The Sun inför morgondagens artikel-pitch-möte så länge.
– Johnny, jag har det! Hänvisa till The Guardian!
– Ska bli Janne! Du är ett geni!
Och där mina vänner har vi ett exempel från och på den tid vi lever i.
Now go read a book!
Sebastian Lindholm 
Hejsan!
Du har läst en artikel på Nöjesbladet, Aftonbladets underavdelning för nöjesnyheter. Artikeln ligger dessutom på den mer underhållningsbetonade underavdelningen Klick! Detta ska absolut inte blandas samman med vår utrikesbevakning på nyhetsplats där vi har expertkommentatorer och korrespondenter på plats, det placeras under avdelningen Nyheter.
Tonen i texten ligger alltså i linje med Klicks! övriga texter. Det är till exempel därför som texten fokuserar på kändisen Steven Seagal istället för på politikern Putin. Det är också därför det slentrianmässiga våldet i somliga actionfilmer beskrivs med “ett ben här och ett ben där”.
Vi har märkt att läsare inte alltid observerar att de hamnat på Klick! trots ett tydligt sidhuvud och en annorlunda färgkodning. Vi diskuterar hur vi kan göra detta tydligare.
Vad gäller giftpilarna mot Johni Nykänen som reporter och hans erfarenhet (“ny kille” osv) känns det mer som ett trött försök till härskarteknik som tyvärr skymmer din poäng med den här texten. Men jag hoppas att jag har klargjort något för dig. Ditt inlägg påminner oss om vikten att förpacka våra texter så att läsarna är med på noterna, för det vill vi så klart att ni är!
Du är välkommen med åsikter, fortsatt diskussion och annat till andreas.hansson@aftonbladet.se, jag kan inte lova att jag kommer ihåg att kolla in här på svar, men har kryssat i notify-rutan här nedan.
Vänligen
Andreas Hansson
Webbredaktör, Nöjesbladet, Aftonbladet
Hej Andreas,
Stort tack för ditt svar och väldigt kul att du läst mitt inlägg som reflekterar över Aftonbladets nyhetsrapportering, oavsett färgkodning, sidhuvud, och avdelning.
Gällande vad du beskriver som giftpilar mot Joni Nykänen så är det ingen form av härskarteknik – snarare direkt kritik mot vad jag tyckte var en komiskt usel artikel.
Din kommentar till mig påminner mig om vikten att förpacka mina texter så att läsarna är med på noterna. Det är väldigt tydligt att jag via denna portal av åsikter kommunicerar just dessa åsikter med en sarkastisk, och ofta humoristisk, ton. Det är min förhoppning att mina läsare kan förstå, och ha förståelse för detta.
Må gott!
Sebastian
Hej igen! (Notify:en är fullständigt fungerande!)
Dina tankar är intressanta och kontentan som jag ser det är att vi måste bli tydligare på att visa läsaren att denne befinner sig på Klick! och inte på vår politiska bevakning, som jag tolkar det som att du förväntade dig. Sedan kan man alltid diskutera rewrites ur många olika synvinklar.
Giftpilarna mot Joni (“den där nya killen”, “han som ingen vet vad han heter”) känns inte som att de har ett dugg med saken att göra. Framförallt då han inte är ny. Men den saken kan vi låta bero efter den som sagt blockerar den verkliga sakfrågan.
Du får gärna vara humoristisk men när det rör sig om sakfel är jag lika mån om att påpeka det som du är. Med eller utan humoristisk ton. Relevant feedback och läsarkontakt är alltid intressant och en grogrund för journalistik.
Vänligen
Andreas
Hej igen Andreas, skönt att det funkar.
Vad min poäng var med det hela är att kvällsjournalistiken har förändrats och vi i Sverige har i princip gått helt i linje med de engelska tabloiderna, t.ex. The Sun, Daily Mirror. Även detta försökte jag tydligt poängtera i min text.
Att jag nämner och bildsätter scenariot när Joni pitchar idén var just för att skapa en humoristisk bild över kretsloppet för hur en idé blir till verklighet på de “nya” kvällspressredaktionerna.
Sedan om ditt argument är att på Nyheter-sektionen så är det nyheter av värde och på Extra! är det mer just “skit” då tycker jag att ni tydligt ska gå ut med det. Men som du säger, ni arbetar med den saken, så jag kan bara hoppas att det är på gång.
Som sagt, titta gärna förbi igen.
Hälsningar,
Sebastian
Hej igen!
Nej, “skit” har jag aldrig kallat Klicks! texter, men de är underhållningsbaserade och därmed skrivna med ett annat tilltal. Jag skulle inte jämföra Aftonbladet med de engelska tabloiderna, men man kan ju tydligt se en utveckling mot mer underhållsbaserad journalistik, inte bara på Aftonbladet.se utan även på till exempel dn.se. Just med Klick-tonen och bildtexterna blir det dock mer extremt än på dn.se, då de inte har en avdelning av samma typ som Klick!. Det är också poängen med Klicks! texter vilket man tydligare förstår när man bläddrar i pappers-Klick! än läser den på nätet.
Vad gäller arbetsgången kan jag inte känna igen något av det du skriver. Men jag anar att det heller inte var meningen. Det kanske kan ses som ännu en illustration av att det underhållningsbaserade uttrycket vunnit stor mark.
Vänligen
Andreas
Likväl du som jag vet att det i princip översätts artiklar rakt av från The Suns Bizarre-section till Aftonbladets nöjesartiklar, till exempel. Det har gjorts så i flera år och kommer säkerligen fortsättas med tills varken du orkar försvara dig, eller jag orkar säga emot.
Nu tar jag kväll!
Sebastian
Halloj igen!
Det händer att det rewritas från de engelska tabloiderna, det är sant. Men naturligtvis görs ett urval och naturligtvis är det skillnad på en nyhetstext och en Klick!-text. Två väldigt olika typer av texter men som båda samsas på aftonbladet.se.
Trevlig kväll!
Vänligen
Andreas